ja vet inte var ja ska börja o varje gång ja har suttit här för att skriva så känns de bara jobbigt o man vet inte vad eller hur man ska skriva för att få ur sig allt på rätt sätt. men nu har ja tagit tag i mig själv o tänkte försöka få ner några rader,, så den som orkar kan ju läsa...
Sist jag skrev så skulle vet komma ut o kolla på Rolle och hon hade som sagt inte några lovade ord för honom. Hon gjorde böjprov och han gick igenom Ua på framknäna.. Dock böjde hon aldrig bakbenen då hon såg att han hade en neurologisk "skada" i halskotpelaren, eller ja, med rätt ord va de en nerv i kläm. Detta gjorde så han inte kunde styra sina bakben som en frisk häst ska kunna göra. de e därför han "vinglat" med bakdelen och höll på att blåsa omkull när vi va o hälsade på honom för snart 2 år sedan. han hade även artros i bakbenen och anledningen till att han över huvud taget kunde stå upp va för att han spände sig, för skulle han slappna av i stående läge så skulle han i stort sett fara omkull. De va alltså denna nerv som har spökat på gammelgubben o gjort att han gått omkull på plant underlag, vet gav honom 1-6 månader kvar att leva då allt berodde på hur snabbt hans nuvarande muskler skulle hålla sig utan någon form av träning, och sa att de skulle va djurplågeri att låta honom gå en vinter till.
anledningen till att vi tog ut vet som skulle titta på honom va just för att han sen strax efter nyår började snubbla nått fruktansvärt mycke, detta resulterade i att han gick omkull och skrapade upp knäna, efter detta tömkörde vi o såg både hälta och att han gick väldigt stappligt i bakkärran. hans livsgnista försvann på bara ett par veckor o där stog jag med min gammelgubbe och visste att slutet inte va allt för långt ifrån. vet sa att me denna nerv i kläm så kunde han inte sätta rätt muskler och inte heller få upp några nya vettiga muskler i kroppen, den gjorde också att han inte kunde kontrollera sina bakben mer än "gå framåt" de va alltså inte jätte konstigt att han aldrig blivit sådär fin som ja fått honom innan.. några dagar senare hade ja grunnat grubblat o funderat på när var och hur allt skulle gå till, vem som skulle göra de och när allt skulle ske. efter att ja märkt att han bara va sur o grinig i hagen ca 1 vecka efter att vet va ute så tänkte ja att nu eller aldrig, ja kan inte vänta o se honom förfalla mer nu. de skulle inte va rätt för varken honom eller oss att vänta till den dagen då han inte reser sig igen. den dagen, den tisdagen va ingen rolig dag, de va dagen då ja bestämde mig för att nu ska han få vandra vidare med den värdighet han förtjänar. på fredagen bestämdes de att allt skulle ske, på onsdagen så rullade sig rolle i hagen och då ser jag och veronika att stackarn verkligen får kämpa för att ta sig upp i stående ställning, han har alltså på 3 veckor utan ridning blivit i så dåligt skick att han knapt inte kan ställa sig upp :( den dagen kände jag att ja verkligen tog rätt beslut i absolut rätt tid, och idag är ja glad att jag tog modet till mig att göra de bästa för honom. de tog år att bygga upp honom hyfsat i hull hovar o muskler och de tog 1 månad att för allt att försvinna. tiden va inne och ja kunde inte göra någonting mer för min vän, min lilla rolle som gett oss så många skratt, mysiga ridturer och minnen.
fredagen var inne och jag hade valt att frakta bort min vän med lastbil, jag tog ut en väldigt snäll och förstående man ifrån lantbrukstjänst som skulle göra de enda rätta. min underbara vän paulina var med mig och stöttade mig i mitt beslut och hon tog hand om mellis medan jag gick iväg med gubben. en hink med kraftfoder hade jag i ena handen och rolle i den andra, nu fanns de ingen återvändo, mannen kom, rolle tuggade mat och poff så va allt över, synen känslan och ångesten kröp fram och med tårar i ögonen gick jag därifrån. Den 1 mars 2013 va dagen då vår älskade Ro Lep Bishop fick galoppera vidare på dom evigt gröna ängarna.
men allt ont för något gott med sig?
i samma veva som beslutet tog om rolle så hittade ja en fin fin ersättare, en stilig ung valack på 10 år, Ipson Ås är hans namn och han fanns otroligt nog bara 2 km från mitt stall. han är kusligt lik rolle i både utseende kropp språk och lynne. det är en stor stabil kille på 165 i manke, otroligt flygig trav o riktigt mysig att rida. man kan tro att rolle bara bytte kropp men att hans sinne finns kvar i ipson. här kommer en bild på snyggingen, dock har han dåligt me hull o muskler även han just nu.. men med våra magiska fingrar skall även han bli fin :)
